Fobissea, Wilma

Wilma som bröt armen i höstas har inte kunnat träna så mycket som hon velat.  Läkarna ville att hon skulle vila och inte träna något under flera veckor och först efter jul var hon helt bra igen. Uttagningarna till U13 Fobissea i Shanghai började direkt efter jullovet och Wilma lyckades ändå komma med i laget. Jättenöjd!

Per som har en körig vår med mycket resor lät mig följa med och hejade på henne. Vi åkte lördag morgon och hade en eftermiddag för lite turistande. Min granne, Louise, följde också med då hennes son var med i laget. Hon har bott i Shanghai och även om det var flera år sedan och såg inte alls ut som nu så visste hon vart vi skulle åka. Efter vi checkat in på hotellet så såg vi oss omkring innan vi mötte upp ett annat föräldrarpar från Taipei och åt middag. Trevligt! 

Fobissea tävlingarna för under 13 år är i simning, fotboll, basket och friidrott. Söndag morgon startade simningen. Wilma hade 5 olika distanser. 50m ryggsim, 100m ryggsim, 50m bröstsim, 100m bröstsim och stafett 4x50m medley. Wilma simmade strålande och fick tre fina bronsmedaljer. 

Wilmas medaljer på simning!

På eftermiddagen var det dags för friidrott där Wilma skulle hoppa 3-steg, springa 800m och stafett 4x100m. Det var tuff konkurrens och friidrott är inte Wilmas starkaste gren, men hon kämpade väl och gjorde sitt bästa.

Nidhi, Wilma och Jenna.

800m löpning.

Sedan var det fotboll och basket i dagarna två. Tjejerna spelade fotboll först medan killarna spelade basket. Wilma gillar både fotboll och basket. Jag hade aldrig sett henne spela basket tidigare, men min lilla (i förhållande till de andra) Wilma var riktigt duktig. Både killarna och tjejerna kämpade på ordentligt. Killarna fick en silvermedalj i basket!

Fotboll

Fotbolls laget.

Basket

Basketlaget.

Det är så kul att få vara med tjejerna när de tävlar och jag tror faktiskt att de uppskattar att vi är där. Det är så kul att se att de alltid gör sitt bästa och inte ger upp. Sista kvällen hade alla lagen en galakväll och då var det klänning för tjejerna och skjorta med finbyxor för killarna. Wilma var så fin i sin klänning även om hon själv helst hade velat ha shorts och t-shirt.  

Det var tävlingar från morgon till kväll så jag hann inte med så mycket annat. Det blev lite träning och middag på kvällen. Hotellet hade det finaste gym jag någonsin sett. Spinning cykel med en inbyggd personlig tränare som hela tiden visade och talade om vad du skulle göra. Kul!

Wilma och jag kom hem onsdag kväll, lagom trötta. Wilma hade haft superkul och vi båda kan nu också lägga till Shanghai på våra resmål. 

Kram Lotta o Wilma

Mitt första Marathon

Jag klarade det!! Jag har nu sprungit mitt första maraton. Alla långa ensamma träningsrundor nere vid ån har äntligen gett resultat. 

På väg mot mål!

Vi åkte till Korea i torsdags förmiddag och var framme hemma hos familjen Larsson på seneftermiddagen. Det var så mysigt att ses igen. Flickorna fick vara lediga några dagar från skolan och tyckte det skulle bli kul att få komma tillbaka.


Flickorna ville hälsa på sina kompisar i skolan så de åkte tillsammans med Frida och Marcus i skolbussen. Alida fick vara med Yuri och Wilma med Barbara och flera av hennes andra kompisar. Almas bästa vänner hade däremot flyttat så hon följde med Marcus till hans klass. De hade en jättekul dag och tyckte att det var riktigt kul att träffa alla kompisarna som var kvar. Det var också väldigt nyttigt för de insåg att många vänner har flyttat och Korea är inte detsamma som det var när vi lämnade det. 

Vi vuxna var barnfria hela fredagen och gick en sväng på stan. Vi åkte tillbaka till våra gamla kvarter och åt lunch på Itaewon. Trevligt! När barnen kom hem från skolan så åkte vi till klubben för fredagsmys. Jag hann med att säga hej till Mark, min gamla spinning ledare. Barnen var i källaren och vi andra i puben  Det var sig likt och lika trevligt som vi kom ihåg. 

Lördag var det träningar och hämtning av Wilma som varit på sleepover hos Barbara. Vi åt lunch på Itaewon och passade på att passera vårt gamla hus. Minnen, minnen… Tjejerna tycket det kändes lite konstigt att gå förbi huset där vi bodde. Vi tänkte luncha på Crazy Burger som var stängt och sedan äta glass på Coldstone som också var stängt. Det blev istället… Vi hade sedan en mysig kväll hemma med Tacos. söndag morgon och det var dags… Nu skulle jag och Maria springa vår första marathon. Starten var nere vid Gangwamun, vilket var gångavstånd från Larssons. Upp tidigt för en ordentlig frukost och sedan gav vi oss iväg. Vi var lite tidiga, men pirriga så det kändes bra. Per och Christer kom också ner till starten, skönt med lite support. Jag träffade en annan kompis som också bott i Seoul, men numera bor i Shanghai. Hon sprang också sitt första marathon. 

Jag hade funderat mycket på vad jag skulle ha på mig, då det är lite kallare i Seoul än Taipei. Veckan innan hade det varit nollgradigt. Fick tips att ta på tunna bomullsvantar som vi kunde kasta efter ett tag. Det var perfekt väder runt 15 grader. Målet var att springa under 4:30. Vi startade och det var en härlig känsla. Alla hejade på oss och vi sprang med ett leende. 

Strax efter start!

Vi sprang lagom fort och stannade kort och drack varje 5km. Drack lite för mycket för vi behövde stanna och kissa efter halva loppet. Det blev i en park med polisbevakning bakom en minimal häck. Måste varit kul att se! Vi sprang vidare och Maria som är den duktiga löparen av oss båda sprang lite fortare än mig. Det var väldigt tungt strax innan 30km och fram till 32km där jag plötsligt såg Per och barnen hejandes. Sedan var det nedräkning… bara 10km kvar vilket jag skulle klara.

När jag hade passerat 40km så var benen stumma, men jag kände att jag snart var i mål. Det var en härlig känsla att springa in på Stadium med alla människor runt omkring. Jag hade klarat det – mitt första marathon. Jag var så glad, kunde inte sluta att le... Gick i mål på tiden 4:18:35 och Maria sprang in på fina 4:06:37.

Så nöjd och glad!

Vi firade genom att åka till klubben, duscha, bubbla och äta middag med ett glas champagne efter. Vi var fulla av lyckoruset!!

Jag och min underbara Per <3

Måndag morgon åkte vi till flygplatsen och Per till Hotel Hyatt då han hade jobbmöten i Seoul innan han flög hem på tisdagen. Det var en underbar helg tillsammans med bästa familjen Larsson som vi alla saknar så mycket. 

Kram Lotta

PS. När jag kom hem så överraskade mina väninnor mig med lunch och fantastiskt fina blommor för min prestation  Det värmer i hjärtat - Tack så jättemycket <3