Mitt första Marathon

Jag klarade det!! Jag har nu sprungit mitt första maraton. Alla långa ensamma träningsrundor nere vid ån har äntligen gett resultat. 

På väg mot mål!

Vi åkte till Korea i torsdags förmiddag och var framme hemma hos familjen Larsson på seneftermiddagen. Det var så mysigt att ses igen. Flickorna fick vara lediga några dagar från skolan och tyckte det skulle bli kul att få komma tillbaka.


Flickorna ville hälsa på sina kompisar i skolan så de åkte tillsammans med Frida och Marcus i skolbussen. Alida fick vara med Yuri och Wilma med Barbara och flera av hennes andra kompisar. Almas bästa vänner hade däremot flyttat så hon följde med Marcus till hans klass. De hade en jättekul dag och tyckte att det var riktigt kul att träffa alla kompisarna som var kvar. Det var också väldigt nyttigt för de insåg att många vänner har flyttat och Korea är inte detsamma som det var när vi lämnade det. 

Vi vuxna var barnfria hela fredagen och gick en sväng på stan. Vi åkte tillbaka till våra gamla kvarter och åt lunch på Itaewon. Trevligt! När barnen kom hem från skolan så åkte vi till klubben för fredagsmys. Jag hann med att säga hej till Mark, min gamla spinning ledare. Barnen var i källaren och vi andra i puben  Det var sig likt och lika trevligt som vi kom ihåg. 

Lördag var det träningar och hämtning av Wilma som varit på sleepover hos Barbara. Vi åt lunch på Itaewon och passade på att passera vårt gamla hus. Minnen, minnen… Tjejerna tycket det kändes lite konstigt att gå förbi huset där vi bodde. Vi tänkte luncha på Crazy Burger som var stängt och sedan äta glass på Coldstone som också var stängt. Det blev istället… Vi hade sedan en mysig kväll hemma med Tacos. söndag morgon och det var dags… Nu skulle jag och Maria springa vår första marathon. Starten var nere vid Gangwamun, vilket var gångavstånd från Larssons. Upp tidigt för en ordentlig frukost och sedan gav vi oss iväg. Vi var lite tidiga, men pirriga så det kändes bra. Per och Christer kom också ner till starten, skönt med lite support. Jag träffade en annan kompis som också bott i Seoul, men numera bor i Shanghai. Hon sprang också sitt första marathon. 

Jag hade funderat mycket på vad jag skulle ha på mig, då det är lite kallare i Seoul än Taipei. Veckan innan hade det varit nollgradigt. Fick tips att ta på tunna bomullsvantar som vi kunde kasta efter ett tag. Det var perfekt väder runt 15 grader. Målet var att springa under 4:30. Vi startade och det var en härlig känsla. Alla hejade på oss och vi sprang med ett leende. 

Strax efter start!

Vi sprang lagom fort och stannade kort och drack varje 5km. Drack lite för mycket för vi behövde stanna och kissa efter halva loppet. Det blev i en park med polisbevakning bakom en minimal häck. Måste varit kul att se! Vi sprang vidare och Maria som är den duktiga löparen av oss båda sprang lite fortare än mig. Det var väldigt tungt strax innan 30km och fram till 32km där jag plötsligt såg Per och barnen hejandes. Sedan var det nedräkning… bara 10km kvar vilket jag skulle klara.

När jag hade passerat 40km så var benen stumma, men jag kände att jag snart var i mål. Det var en härlig känsla att springa in på Stadium med alla människor runt omkring. Jag hade klarat det – mitt första marathon. Jag var så glad, kunde inte sluta att le... Gick i mål på tiden 4:18:35 och Maria sprang in på fina 4:06:37.

Så nöjd och glad!

Vi firade genom att åka till klubben, duscha, bubbla och äta middag med ett glas champagne efter. Vi var fulla av lyckoruset!!

Jag och min underbara Per <3

Måndag morgon åkte vi till flygplatsen och Per till Hotel Hyatt då han hade jobbmöten i Seoul innan han flög hem på tisdagen. Det var en underbar helg tillsammans med bästa familjen Larsson som vi alla saknar så mycket. 

Kram Lotta

PS. När jag kom hem så överraskade mina väninnor mig med lunch och fantastiskt fina blommor för min prestation  Det värmer i hjärtat - Tack så jättemycket <3