Cykeltävling

I lördags var det dags för cykeltävlingen 2012 NeverStop YangJin PHighway Challenge. Jag körde tävlingen även förra året, se inlägg i resdagboken Resdagbok- Cykeltävling 2011, på tiden 4:03 så målet var att cykla under 4 timmar.

Jag i blått!

Tävlingen gick uppe i berget Yangminsan, där jag tränar varje vecka. I år var jag ganska bra förberedd med cykelträning under ett helt år. Inför förra årets tävling så köpte jag min racercykel bara månaden innan tävlingen. Vi har hunnit med att träna alla delar av banan och även nästan hela rundan en gång. Starten gick nere i baseball parken, bara ett par kilometer från vårt hus. Vi träffades 05.45 och det var ganska fint väder, men många mörka moln och blåst. Det var jag, Anne, hennes man Olefredric och hans kompisar Ola och Stephan. Vi köade genom parken, blev avprickade och startade 06:10.

Starten

Yangminsan

Blött och halt nedför berget!

 Halva första berget upp var det mycket trafik. Det var svårt att få flyt i körningen, då jag och många med mig fick sicksacka förbi bussar, bilar och cyklister. Väl uppe i Yangminsan så tunnades trafiken ut och gick bättre fast då kom regnet, blåsten och dimman istället. Det gick bra upp till toppen, men var kallt och endast 5meters sikt. Jag frös så jag skakade när jag skulle köra ner till Jingsan, ca 20km. Då det regnade så mycket blev det väldigt halt och jag var tvungen att ta det lite lugnt.

Upp och nedför andra berget kände jag mig stark. Åt lite för att ha krafter kvar ända till mål. Jag frös inte så mycket utan det gick bra. Uppför sista berget så tappade jag Ola, en svensk kille som också cyklade med oss. Sista 5 km är tuffa med några riktigt branta partier. Jag fick stå upp och ta i med hela kroppen för att komma upp. När det endast var några kilometer kvar och bara hundra meter av sista branten så körde jag på ett brunnslock så bakhjulet bara spann. Kom ingenstans, men hann som tur var få ur foten så jag undvek att välta. Fick gå en liten bit innan jag kunde starta igen. Det var världens motvind och dimma sista biten, men en härlig känsla att nå målet!


När jag kom i mål såg jag Russell (min och Anne's träningspartner). Han hade med sig torra varma kläder, bil att skjutsa hem oss i och varmt gott kaffe med fikabröd. Det var så gott och skönt att få åka bil hem i torra kläder.

Tyvärr blev det inga rekordtider, jag cyklade på 4:05 och Anne på 4:55 (4:47 2011). Nu måste jag cykla nästa år igen för målet att köra under 4 timmar kvarstår. Vi har inte fått någon resultatlista än, så återkommer med resultatet.

Det fanns fotografer utmed hela banan som tog kort och lade ut på FB, där jag hittade några bilder.

Kram Lotta