Anne som är skadad skulle inte åka och jag hade ingen lust att tävla. Jag bestämde mig först kvällen innan att faktiskt åka och att ta det som ett träningspass istället för att åka ut och cykla med Columbus. Jag satte därför aldrig på tävlingshjulen utan tog cykeln som den såg ut. Är det träning så är det!
Jag åkte med lagbussen till starten. Vi var lite sena så när vi satt på nummerlapparna och var klara så var det dags åka fram till startlinjen. De startade oss i vågor, men det gjorde inget då vi hade tidtagnings chip så alla fick rätt tid. Jag åkte iväg några minuter efter sju.
Då det var ett motionslopp så var vi tvungna att följa trafikregler och stanna vid rödljus. Jag hängde med tätgruppen ända tills en flaggvakt stannade mig vid ett rödljus som slog om precis innan klungan passerade. Lite arg och irriterad så stannade jag snällt och såg de andra försvinna. Sedan fick jag stå där och se sekunderna sakta räkna ner från 99. När starten väl gick så tävlade jag och tog det inte alls som en träningsrunda. Jag ångrade såklart mitt hjulval och att jag inte hade tagit med mig gel att äta och sportdryck i flaskorna.
Efter ett par mil så svängde vi upp i bergen. Det var ett par stigningar på totalt 900 höjdmeter så ungefär som att cykla uppför vanliga berget en gång. Jag körde på i min takt och tyckte att det kändes ganska bra. Jag blev inte omkörd utav någon tjej utan körde om en. Jag hade sett tre före mig i starten, men det är inte så lätt att se bakifrån med hjälm och glasögon.
 |
| Vi passerade ett tempel på vägen. |
 |
| Team IMA efter målgång. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar