King Of the Mountain - KOM

För en dryg månad sedan anmälde jag mig till en cykeltävling här i Taiwan, KOM Challenge Taiwan. Cykla från Hualien 0möh till WuLing 3.275möh på 105km i ett fantastiskt landskap med härlig utsikt, där de sista 10km har en snittlutning på 10%.  Jag kunde göra det tillsammans med Annes man Ole och det lag som han brukar tävla med, In Motion Asia. Jag hade bara hört talas om tävlingen, men inte funderat så mycket mer utan tyckte att det lät som en kul utmaning.

Ju mer jag hörde om tävlingen desto mer insåg jag att det skulle bli tufft. Vi skulle igenom många tunnlar med och utan ljus i, någon sa att det var 52 stycken. Fick tips av en cykelvän att ta en pinne och känna var väggen var för det skulle inte kunna gå att se någonting. En av tjejernas gymnastiklärare som också är en väldigt bra cyklist sa att han körde det förra året och att det var hemskt. Sista bilen var så tuff och brant att han hade vält på cykeln. Kan det vara så illa...

Jag fixade till cykeln genom att ändra till något lättare växlar annars så var det en lugn återhämtnings vecka efter min halva Ironman i Kenting förra lördagen. Vi åkte vid lunch i fredags och det tog 4-5 timmar med bil till Hualien. Vi checkade in på Park hotel och registrerade oss, åt middag och tog en tidig kväll.

Klockan ringde redan vid fyra, men kände mig inte så trött även om jag knappt sovit. Jag var lite orolig om jag skulle klara tidsgränsen eller inte. De sa att målet stängde 1:00pm och klockan startar runt 07:00, vilket gav mig 6 timmar att nå målet. Samtidigt sa de att tidsgränsen var 6,5 timme – jag fick inte riktigt ihop det i mitt huvud, men tänkte att jag cyklar på tills någon talar om för mig att jag inte får längre.

Vi startade vid 06:30, lagom till det ljusnade ute. Det regnade lite, men var inte kallt. De första 18km var neutrala där alla cyklade tillsammans. Sedan när vi svängde upp på berget så startade tävlingen och klockan. Jag som är duktig på att ligga på rulle låg väldigt långt fram när motorcyklarna släppte oss. Alla cyklade iväg i rasande fart när klockan startade. Jag blev trött efter bara några kilometer och tänkte att om det ska gå så här fort så kommer jag aldrig upp. Jag saktade ner till mitt tempo, men blev omkörd av cyklist efter cyklist. Blev också omkörd av Columbus servicebil som kollade att allt var okej. Sean (Columbus coach) tyckte att jag skulle försöka hitta mitt tempo och cykla på med bra tryck i pedalerna så skulle det nog gå :) Solen tittade fram och det var skönt väder.

Första kontrollen var efter 46km och dit var det långt. Det gick uppför hela tiden och jag var ganska trött. Jag stannade och åt och drack tills de tyckte att det var dags för mig att cykla vidare. Det fortsatte bara gå upp, upp och upp, men efter denna punkt så vände det och jag började cykla om cyklister istället. Vid nästa kontroll efter 65km så stannade jag bara kort och åt min gel och drack vatten. Columbus bilen stod strax efter så jag fick lite nya krafter. Vår servicebil som Anne åkte med stod vid tredje kontrollen efter 79km med mer mat och dryck. Planen var att ta en jacka, men gjorde aldrig det även om jag tyckte att det var lite kallt. Jag ville inte bära på något extra. 

25km kvar och en kontroll. Det var kul att se Anne så de närmaste kilometrarna rullade på. Vid sista kontrollen fanns Columbus bilen igen, men jag hade både mat och dryck så jag åkte bara förbi. Hit var det 95km och det hade gått förvånansvärt bra. Cykla på en avstängd väg med bilar som bara tillhör tävlingen i så fint landskap med fantastiska vyer. Jag var så klart trött, men kände mig helt okej så tänkte att nu är det bara 10km kvar. Angående tunnlarna så hade arrangörerna satt upp rött ledljus i de utan lampor, så det gick att cykla igenom. Du såg inte vägbanan utan bara vart du skulle cykla, så det var lite läskigt.

Jag visste att det var tuffa 10km, men kunde aldrig föreställa mig att det kunde bli så jobbigt. Det var så brant och bara fortsatte kilometer efter kilometer. Jag fick t.o.m. gå ett par gånger för annars hade jag vält. När jag trodde att jag var uppe så kom 5km skylten. Det var hemskt! Jag hade studerat planskissen, men kom inte ihåg alla detaljer. Det var en bit med lutning över 27%, men jag kan inte säga att jag vet var den var, utan det var så brant hela vägen. Det tog aldrig slut...

När jag äntligen passerat 3km skylten så planade det ut och var även några hundra meter nerför. Så skönt! Fast sedan så började det igen och de sista kilometrarna var så tuffa. Det var tunn luft, regn och halt på vägen, 10 grader och så brant. Jag höll på att cykla omkull på ett metallgaller så fick stanna och då gå igen med bara 700m kvar. Tiden då, jo jag visste att klockan var 12:50pm så det gällde att snabba på så gott det gick. Så nära, men det kändes som det inte spelade någon roll just då… bara jag kom upp! Jag cyklade i mål på 5:50 så klarade tidsmarginalen. Jag cyklade 105km från 0möh till 3.275möh på 6:25, räknat från start.

Det här är den absolut tuffaste cykeltävling jag någonsin har gjort, lika jobbig om inte ännu värre är den Ironman som jag gjorde i somras. Jag kom 21:a bland alla tjejerna och 281:a totalt. Tyvärr fanns det inga åldersklasser för oss tjejer som för killarna, men det spelar inte så stor roll. Jag klarade det!

Här finns lite fler bilder från tävlingen

Cam - 4:34:39 - 93rd overall - 14th RM3
Lotta - 5:50:16 - 281st overall - 21st RW
Ole - 5:05:56 - 172nd overall - 22nd RM40
Darren - 5:04:18 - 167th overall - 25th RM35
David - 5:25:16 - 224th overall - 36th RM35
Stephen - Cut off at Bilu checkpoint

Resultatista

Party pingla

Alma har åkt på ett Halloween Party som en av fotbolls kompisarna har ikväll. Det var ett utklädnads party så Alma och jag hade tidigare i veckan varit iväg och letat kläder. Vi hittade efter mycket provande en klänning som hon tyckte om. Så med den och lite andra detaljer så blev hon riktigt nöjd.

Duktiga tjejer

Jag brukar alltid försöka ögna igenom skolans informations brev då det är en del nyttig information om vad som händer. När jag kom till idrottsavdelningen så var det riktigt kul läsning. Båda mina flickor var omnämnda. 

Skolans idrottsavdelning har utsett Alida till månadens idrotts student. Det är så kul för henne att allt hårt arbete börjar ge resultat. 

Lite längre ner på samma sida stod sedan några elever från varje årskurs omnämnda. De eleverna hade gjort ett riktigt bra beep test. Där stod båda mina flickors namn. Bra gjort tjejer! 

Härlig löprunda

Det regnade i morse så istället för att cykla blev det en löprunda. När jag sprang ut duggade det lite, men var dryga 20 grader så det kändes ganska skönt. Det regnade så jag tog inte med mig telefonen, men har en bild från samma runda när jag sprang i förra veckan. 

Jag mötte Anne nere i parken, så sprang vi sedan uppför section 7. Det är en 4 km lång, ganska brant väg upp mot Yangminsan, som utmynnar på vanliga vägen halvvägs upp. Idag orkade jag springa på förutom i de brantaste partierna då gick jag. Vi valde då att springa XiYi vägen ner som är lite längre, men inte alls så brant. Nästa gång ska jag nog prova att fortsätta att springa hela vägen upp och sedan ta vår bakväg ner hem. Fast den rundan kan nog bli uppemot 20 km så den får vänta tills efter de kommande veckornas tävlingar.

Det var perfekt temperatur idag med härlig luft, kändes så skönt att springa. Jag önskar att alla löppass kan kännas så här bra. Jag sprang och lämnade av Anne hemma hos sig och fortsatte sedan hem med backen som avslutning.

Cykelvård

Det tråkiga med att cykla i regn är inte att du blir blöt, vägen blir hal eller att cykelkompisarna inte vill följa med utan att cykeln behöver rengöras efter. Jag brukar alltid spola av den direkt när jag kommer hem för att bli av med allt grus. Spola av mig själv och på med rena, torra kläder. Sedan är det som att tvätta en bil... svamp med schampo, vaxa, polera och sedan smörja upp den igen. Som ny efter ett par timmar :)

Det är så mycket roligare att cykla på en ren och fin cykel, så igår eftermiddag sken solen och cykeln var rengjord så tog jag dagens andra pass. Åkte en snabb sväng upp på berget så jag hann tillbaka innan Alma kom hem från skolan. Jag åkte XiYi vägen upp till Starbucks, en av favorit vägarna. Den är precis lagom brant så du kan få ganska bra fart i benen även om det går uppför. Kände mig stark även om det var fjärde dagen i rad med cykelträning.

Ensam på banan

Idag blir det förhoppningsvis dubbla träningspass. Jag vill försöka hinna med så mycket cykelträning som möjligt innan vi åker iväg på semester på lördag. Flickorna har mittermins lov nästa vecka och vi har bland annat planerat att åka till Singapore. 

Dagens planering var att springa intervaller, så efter frukost joggade jag ner till parken. Det var helt folktomt så ingen trängsel. Jag sprang 200m intervaller så det var tufft, men tog inte så lång tid. Efter nedjogg så gick jag sedan hem uppför backen. Det var tomt på vägen också för de höll på med vägarbeten, så det blir ingen bilåkning idag :)

Reducerad styrka

Det var en regnig morgon och en begränsad trupp som cyklade idag. Anne och Kevin kände sig inte hundra och ville inte utmana vädret. Jag och Russell å andra sidan tycker om att cykla i regnet, vi fick med oss Gaby också. 

När det regnar så här års så är det inte kallt utan ganska skönt. Det är mycket tuffare att träna i stekande sol, den enda nackdelen med regn är att cykeln behöver rengöras. Det blir också lite halt så det gäller att undvika brunnslock och andra metalldelar på vägen. Vi cyklade samma runda som jag körde i söndags, upp bakom national museet och förbi antennerna hela vägen upp till toppen. När vi hade ett par kilometer kvar så började det att vräka ner så vi vände och åkte ner igen. Det blev inget kaffestopp idag utan vi åkte direkt hem.

Nummer arton

Per var med Wilma på en mini fotbollsturnering i lördags medan jag var med Alida på terränglöpningen. Det var 12 tjejer ur heartbreakers som var uttagna att spela mot ett lag med killar. De spelade inomhus så delades upp i två lag med sex spelare i varje. 

Per hade inte tagit så många foton, så det blir en på mig och Wilma från i somras istället.

Alla lagen mötte varandra så de fick spela två matcher. Wilma spelade väldigt bra, Per sa att han aldrig har sett henne spela så tidigare. Hon hade styrt spelet med sina fina passningar och även gjort mål. Hon hade gått in i närkamperna och tagit för sig som aldrig förr. Per hade hört de andra föräldrarna berömma tjejen med nummer arton, alltså vår Wilma! Det är så kul att hon har fått lite självförtroende och vågar lite på att hon kan. Under dagens fotbollsträning hade tränaren berömt henne och flyttat upp henne till att spela med det lite bättre laget. Way to go Wilma!

Alidas första terränglöpning

Alida var uttagen i skollaget för terränglöpning och hade sin första tävling i morse. Det var en vänskaplig tävling mellan den amerikanska skolan och den europeiska skolan. Ett kinesiskt college var också inbjudna för att de skulle få tävla med några rutinerade löpare. Alida berättade att en av killarna hade varit med i OS och en av tjejerna springer maran på 3 timmar, så det var tuff konkurrens. 

Tävlingen gick i parken nedanför där vi bor. De var en tre varvs bana på 5 km. Killarna startade klockan åtta och tjejerna klockan nio. Alida tyckte de andra lagen såg väldigt proffsiga och snabba ut. Det var dryga 15 tjejer från den amerikanska skolan, fem från den kinesiska och endast två från TES. Alida och Ina (min cykelkompis Annes dotter).

Tjejernas start!

Alida hänger med bra efter första varvet. 

Alida tappar de tre i täten på det andra varvet. 

Tufft att springa i värmen. 

Alida spurtar in som 4:e tjej. 

Alida sprang lysande och tappade de bästa tjejerna först på andra varvet. Hon spurtade in på en finfin 4:e plats och sprang 5km på 22:49, endast 19 sekunder från segrarinnan. Jag visste att hon började bli duktig på att springa, men inte så bra! Hon hade två äldre college tjejer och endast en från den amerikanska skolan framför sig. Superbra!

Varm, trött och nöjd.

Skolkompisarna möter upp Ina och springer med henne i mål.

Socialt

Tidigt i morse åkte Agnes och Erik hem efter några härliga veckor tillsammans. Det blev ganska tyst och lite tomt i huset när de åkt. Jag har varit ute på min obligatoriska tisdags cykling. Det är där jag får mitt sociala umgänge. Ibland är det bra träning och ibland lite mer återhämtning, men alltid lika trevligt. 

Jag, Gaby, Anne och Kevin.

Idag var det konstigt väder, det duggade lite samtidigt som det var soligt. Ganska skönt att bli lite avsvalkad och inte så halt. Det blev en två timmars runda som vi avslutade med kaffe på 7-11. När vi stannar och fikar så brukar vi göra det när vi är klara med träningen och inte har så långt kvar att cykla hem.

Löparskor

Idag efter min tisdags cykling tillsammans med Anne, Kevin och Gaby så åkte jag och Erik in till stan för att kolla på löparskor. 

Dagens cykeltur gick i sol och regn. Det var konstigt väder med regn samtidigt som solen sken. Vi cyklade upp bakom national museet och förbi antennerna till Yangmingsan. Vi tog en snabbfika på 7-11 innan vi skiljdes åt. 

Efter träning och lite mat åkte jag och Erik för att leta löparskor. Han hade en lista med skor som han gärna ville testa. Vi hittade några några bra affärer och jag köpte ett par Asics och Erik ett par Adiddas. 

Columbus träning

Söndag och tidig uppstigning för att ut och cykla med Columbus. Det är gemensam avgång klockan sju  ifrån Giant affären så jag trampade iväg vid 20 i för att hinna dit i tid. Det var redan soligt och varmt.

Jag mötte Anne tillsammans med ett 30-tal andra Columbus cyklister. Vi cyklade upp till Hellen och sedan ner på andra sidan. Vi stannade vid en affär och fyllde flaskorna innan vi började köra upp igen. Det var 12km upp till toppen i stekande sol. Inga träd som skuggade vägen utan det blev väldigt varmt. Jag väntade in Anne uppe på toppen innan vi cyklade hemåt igen. Det var en fin runda i väldigt varmt väder.

Jag och Anne. 

Lördagsträning

Idag vaknade jag tidigt, det är nog jetlaggen som fortfarande spökar. Det var klarblå himmel och strålande sol. Alma kom och kröp ner bredvid mig och myste en stund innan det var dags att ta tag i dagen. Den började med tennisträning för Alma och Wilma.

Sedan fortsatte dagen i träningens tecken. Per cyklade som vanligt på morgonen medan Erik sprang på bandet bredvid. Alida som har varit hos Irene på sleepover kom direkt till klubben. Jag sprang utmed floden till klubben och Agnes och Erik gick. Det var väldigt varmt idag med stekande sol och 35 grader.

Per gymmade på klubben tillsammans med Alida och Wilma. Alida avslutade med att springa 6 km. Sedan hade tjejerna tennis träning på klubben. Först Alma och sedan både Alida och Wilma. De spelade väldigt bra idag och tränaren var imponerade av deras utveckling. Kul att all träning börjar att ge resultat.

Nu sitter Alida och Wilma och gör läxor, Alma är och leker med en kompis samt Agnes och Erik är ute och badar i poolen. Erik kom igår kväll och stannar här tillsammans med Agnes i knappt två veckor. Mysigt!

Kambodjansk restaurang

Idag åkte jag och Agnes ner på stan och lunchade med Anne. Vi gick till en kambodjansk restaurang som bara serverade vegetarisk mat. Jag åt sötpotatis med tomat och grönsaker i curry sås och Agnes åt vattenkastanjer med grönsaker i krämig sås. Jag blev positivt överraskad, det var väldigt gott!

Vi avslutade med kaffe på Lutetia innan vi åkte hem och tog emot tjejerna som kom från skolan. Jag skjutsade Alma och Alida på simträning medan Agnes stannade hemma och tog emot Wilma som hade både basket och fotbolls träning i skolan.

Återhämtningspass

Den här veckan är det återhämtning innan det gäller att komma igång igen med träningen. Jag har varit ute och cyklat en sväng tillsammans med Anne, Russell, Kevin och Gaby.

Jag och Anne har fått sällskap av några fler cyklister på våra tisdags och torsdags cykelrundor. Det är väldigt trevligt och mer socialt än hård träning. Idag började vi utmed floden, men det var för varmt så vi svängde upp mot bergen istället. Det blev en extra runda upp till Yangmingshang där vi tog en fika på Starbucks. Det var en lagom runda för mina trötta ben. 

Åter i Taiwan

Nu är jag hemma igen hos min fina familj efter en lång resa. Jag åkte måndag kväll från Las Vegas och landade här hemma vid lunch. Jag fick vänta fem dryga timmar i Korea innan sista flyget. 

Det var så mysigt att krama om flickorna. Agnes var hemma när jag kom och sedan kom de andra en efter en. Alida hade spelat en träningsmatch med skollaget mot amerikanska skolan och vunnit med 5-0, så hon var glad och nöjd. De hade haft det jättebra och klarat sig alldeles utmärkt utan mig och Per. 

Mitt första Ironman 70.3 World Championship

Ja, då har jag på tre veckor klarat min första fulla Ironman och mitt första Ironman 70.3 World Championship. Det är detta jag har tränat för under hela året. Huvudmålet var den fulla Ironman i Kalmar och sedan att jag kvalificerade mig till VM i Las Vegas kom som en bonus.

Nu är inte tre veckor en optimal återhämtning för att kunna prestera på topp, men mitt mål med tävlingen var att njuta av att ha kvalificerat mig och få genomföra en tävling på den nivån. Jag fick med mig Pappa som resesällskap samt som kunde hjälp mig med cykeln och annat praktiskt. Väldigt kul att ha någon på plats som hejar på en.

Klockan ringde strax efter fyra på morgonen, men då jag fortfarande lider av jetlag så hade jag inte sovit så bra. Det är 15 timmars tidsskillnad så det tar ett tag att ställa om. Efter frukost så skjutsade Pappa mig till starten. Det regnade och var bara runt 25 grader så ganska svalt för att vara i Nevada. Jag kollade att cykel och alla grejer var på plats innan det var dags att köa in till starten. Proffsen startade 06:30 och sedan de olika åldersgrupperna i turordning. Det var en lång väntan och nästan lite kallt i regnet. Jag startade 07:08 och tyckte att jag fick bra flyt i simningen. Efter vändpunkten så började snabba killar i startgruppen bakom komma ikapp och jag blev översimmad några gånger. Kom lite ur mitt flyt, men tyckte att simningen gick bra. Jag kom upp ur vattnet efter 44:02.

Växlingen till cyklingen var väldigt blöt. Det spöregnade så det var lite krångligt att få på strumpor och cykelskor. Jag kom iväg och såg Pappa när jag hoppade upp på cykeln. Det var super halt och bromsarna tog inte alls. Det var lite hysteriskt de första kilometrarna sedan rullade det på.

Banan var väldigt kuperad och gick upp och ner hela vägen. Jag blev omkörd av väldigt många snabba killar och tror aldrig att jag har känt mig så långsam på cyklingen tidigare. Cykeln är ju min starka gren! Vi startade åldersvis med äldst först så alla snabba killar startade efter. Vi cyklade ut i nationalparken mot Mead Lake vände och körde sedan in till Hendersen. Det hade slutat regna och solen och värmen kom. Det var en lång seg backe upp till växlingen. 

Ute på löpbanan var mina ben ganska trötta och sega. Vi sprang tre varv, det gick upp och ner hela vägen. Jag stannade vid kontrollerna för att få i mig tillräcklig med energi och fyllde kepsen med isvatten för att kyla ner mig lite. Det gick inte så fort, men framåt. Det var mycket folk på och utmed löpbanan så en härlig stämning. Jag sprang i mål efter 6:21:51 och kom 87:a i min åldersgrupp. Mamma och Lena hade suttit framför live sändningen på datorn och sett mig springa i mål :)

Det var en härlig dag och jag fick vara med på ett VM. Målet var uppfyllt, att njuta av att ha kvalificerat mig och få tävla tillsammans med alla dessa duktiga atleter. Bli inspirerad att fortsätta träna mot nya mål.

Simning: 44:02

Växling T1,

Cykel 91km 5:05:57

Växling T2,

Löpning 21km, 2:22:46

Totalt: 6:21:51