Träningsåret 2013

Jag är en glad motionär som gillar träning och nya utmaningar. Jag är varken bäst eller snabbast, men gör det här för att jag tycker det är kul. Nu är det de sista dagarna av min fyra veckor långa säsongs vila. Det är snart dags att sätta upp nya mål och utmaningar inför kommande tränings säsong. Fast först tänkte jag gå igenom mitt träningsår för att få en återblick på vad jag gjort. Jag tror att det kan vara bra att påminna sig själv om vad som har varit roligt, gått bra och dåligt samt hur målen har uppnåtts. 

Om ni vill läsa om hur mitt "andra" träningsliv började så hittar ni det här.

Jag började att träna med coach i januari. Vi körde ett tränings upplägg med tre veckors träning och sedan en testvecka lite lugnare. Så rullade det på hela våren. I april så sprang jag en halvmaraton tillsammans med Liselott, Anne och några fler tjejer som bor här. Det var min första halvmaraton och jag sprang in på 1:52 och en 3:e plats i min åldersgrupp.

Jag hade även planerat att köra en Challenge tävling, halv IM distans i början av maj, men minstingen blev sjuk så jag ställde in den. Det kändes inte som den tävlingen var så viktig. När jag var med Alma på hennes Fobissea tävling i Phuket i början av juni så gick Laguna Phuket International marathon precis utanför hotellet. Jag kunde efteranmäla mig till halvmaran som gick tidigt på morgonen hemresedagen. Jag sprang på 2:00 i värmen.

När sommarlovet började åkte vi till Sverige och det var då som min tävlingssäsong startade ordentligt. Jag började med Vätternrundan på 300km. Jag startade på morgonen med sub8/9 grupperna. Det var en helt ny upplevelse och inte alls lika tufft som att cykla på natten. Jag hade med mig Pappa och syster yster som support. Jag slog mitt rekord med 1,5 timme och cyklade i mål på 8:17.

Ett par veckor senare bar det iväg till Motala igen och då fick jag med mig Pappa, Per och Anders. Det var SM i långdistans triathlon. Det var väldigt kallt i vattnet, men efter diskussioner så blev det ändå 4km simning. Jag var i väldigt bra form och hade krafter kvar hela loppet och slutade på en 5:e plats.

Nu började träningspassen bli ganska långa då fokus låg på Ironman. Fast innan det så åkte jag Veteran SM på cykel som gick på hemma plan i slutet av juli. Jag tänkte att det var en kul grej och hade inte alls tränat något speciellt inför det. Så här i efterhand borde jag kanske ha tränat lite spurter och kanske vilat någon dag innan loppen. Jag var anmäld till både tempot och linjet. Jag hade den största heja klacken av alla med hela släkten som var där och hejade på mig. Tempot kom jag på en 5:e plats och på linjet lyckades jag spurta in på en 3:e plats, så en SM medalj!

Nu i mitten av augusti var det äntligen dags for Ironman Kalmar. Det var svårt att få tiden att räcka till för de långa träningspassen under sommaren. Jag pusslade så gott det gick, men fick både korta ner och ta bort en del pass. I Kalmar hade jag också en liten heja klack som hjälpte mig fram. Det var en väldigt blåsig dag, men jag kände mig ganska redo för utmaningen. Simningen gick över förväntan, cyklingen gick nästan enligt plan och löpningen var tuff. Jag klarade dock mitt mål 13 timmar med god marginal, 12tim 10min! Jag är nu en Ironman!

Nu var jag åter i Taiwan med fokus på återhämtning för att ladda om inför VM 70.3 Ironman i Las Vegas i början av september. Då det endast var tre veckor mellan tävlingarna så visste jag att det skulle bli tufft på framför allt löpningen. Jag hade med mig Pappa som support på plats, vilket var både trevligt och bra. Tävlingen gick som jag trodde, jag hade inga förväntningar på varken tid eller placering utan njuta av att ha kvalificerat mig och få tävla med världens bästa triathleter. Det var jag, Lisa Norden och några få svenskar till.

Tillbaka i Taiwan igen så startade jag upp träningen igen. Slutet av september och säsongen var inte slut än utan jag hade bl.a. en 70.3 Ironman till i Kenting, Taiwan i november. Det var väldigt svårt att ladda om batterierna och satsa på ännu en tävling. Fast nu hade jag anmält mig och ville genomföra tävlingen. Jag fick med mig familjen som hejaklack. Tyvärr var det en tyfon i närheten så simningen ersattes med 6km löpning. Det blev en duathlon, vilket inte gynnade mig som är en förhållandevis dålig löpare. Kroppen ville inte riktigt så det blev ett lopp som bara tuffade på. Jag kom i mål på 5:52 och en 11:e plats i min åldersgrupp.

Nu var inte detta säsongens sista tävling utan jag hade under hösten anmält mig till en cykel utmaning KOM challenge att cykla från 0 möh till 3.275 möh på 105km. Det var det tuffaste och häftigaste cykellopp jag någonsin gjort. Det tog ett tag för kroppen att piggna till, men sedan gick det bra. Jag cyklade upp på 5tim 50min och kom 21:a bland alla tjejer.

Dagen efter KOM så var jag och tjejerna med i ACC simmästerskap där vi kammade hem hela 14 medaljer. Jag var bara med i två stafetter där jag, Alida, Wilma och Alma tävlade i gruppen 13-49 år. Tjejerna var super duktiga och fick flera personliga rekord.

Träningen fortsatte, fast inte lika intensivt och med mer styrka. Jag hade en sista utmaning strax innan julledigheten. Det var en cykeltävling som går i mina träningsbackar som jag har kört två gånger tidigare och vann förra året. Jag tyckte det var väldigt svårt att ladda om och hade inget att bevisa. Jag startade ändå tillsammans med tisdagsgänget, men insåg snabbt att det inte var min dag. Jag väntade in och hejade på kompisarna på första toppen och vände sedan hemåt. Jag har haft en väldigt lång säsong, då jag inte har haft någon direkt vila sedan jag startade mitt andra träningsliv hösten 2011.

Nu har jag haft en välförtjänt 4 veckor lång säsongs vila och kommer att starta upp träningen lite lätt. Det har varit en väldigt lång och lärorik säsong med många fantastiska upplevelser. Själva tävlandet är inte det jag njuter av mest utan vägen dit och tillfredsställelsen av att nå sitt mål.