Både jag och Per trodde nog att det var en stukning som kanske går över om några dagar. Vi ska ju åka till Japan på lördag och åka skidor och så ska Wilma åka på Fobissea till Penang om några veckor. Hon kan heller inte bryta armen eller få en spricka i den tre gånger inom loppet av 15 månader. Omöjligt! Orimligt! Ja, det borde inte kunna hända...
Vi åkte till akuten där det var flera timmars väntan och ingen pratade engelska. Vi ringde vår husdoktor som precis hade lämnat sin klinik. Han vände och åkte tillbaka så vi kunde åka till honom istället. Vi röntgade på sjukhuset mitt över gatan till hans klinik och det såg inte så bra ut. Hon har brutit armen, inte bara en stukning. Han gav henne ett provisoriskt skydd som hon ska ha tills vi kommer till en specialist idag. Inte bra!
Nu har vi varit hos en idrottsläkare och kontrollerat att armen såg bra ut. Det var ena benet i vänstra armen som delvis var av. Det var en bra skada som inte behövde fixeras eller kunde blir värre såvida hon inte trillade igen. Hon fick ett skydd och beroende på hur läkningen går så kan det i värsta fall ta upp till sex veckor. Vi ska på återbesök nästa vecka och kontrollera att det läker som det ska.
Mormor och jag lider med dig Wilma och hoppas att läkningen går snabbt // kramar
SvaraRadera