Idag var det dags att säga hejdå till Liselott och hennes familj. Vi var bjudna på lunch hem till en av Liselotts väninnor, en indisk familj som bor en bit upp på berget. Vi åkte vid 12, men det var bara Alma som ville följa med. Alida skulle träffa tjejkompisarna på stan och Wilma ville bara vara hemma. De börjar bli stora nu tjejerna. Det var en trevlig tillställning med god mat och dryck. Vi hade samlat ihop till några fina avskedspresenter, en lampa och en tavla som vi visste att hon ville ha. Det har varit väldigt kul och mysigt att lära känna Liselott. Vi har gått från att bara luncha nån gång till att träna tillsammans. Den här våren har vi tränat styrka på gymmet och simmat tillsammans ett par gånger i veckan. Ibland har vi avslutat med lunch lite som det passat. Vi har tränat mot ett gemensamt mål, vi sprang en halvmaraton tillsammans för några veckor sedan. Så kul!
Det kommer att bli ett stort tomrum när Liselott flyttar. Fast det är ju så livet är som expat. Människor kommer och går och inget är för evigt. Det är tufft när ens bästa vänner flyttar. Jag har såklart några andra väninnor, men det är ingen som vill följa med på träningarna som Liselott. Även om vi bara har gymmat ihop så har vi tränat samtidigt på samma plats. Det är tur att jag har Anne och Russell som gillar att cykla tillsammans med mig. Det är så mycket roligare när man är två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar